Min föräldrar..

Min mamma heter Carina och är 50 år gammal. :) Hon jobbar med försäljning inom it-branchen och det är hon riktigt bra på. Jag ser upp till min mamma väldigt mycket för hon har ett driv som jag önskar jag själv hade. Förhoppningsvis finns det där inne i mig nånstans. Hon står även upp för sig själv och väljer det som är rätt för henne i livet och det beundrar jag. Det är starkt.

Jag har ärvt hennes vågiga hår som lockar sig ju kortare frisyr man har. Eller när det regnar. ;) Jag har även ärvt hennes längd. Tror dock hon kan vara nån cm längre än mig. Många säger att vi pratar likadant och att vi går likadant. Eller ja, på jobbet t ex så har endel svårt att höra om det är jag eller mamma som kommer och går. Vet även en granne hemma på stenhagsvägen som kommenterat det.

Hon är hästrädd, jag var hästgalen som liten, till hennes stora skräck såklart. Hon är rädd för råttor, jag tycker de är söta och har haft både hamster och ökenråttor.

Vi är med andra ord både väldigt lika men även olika och det är ju det som är så fantastisk nu när man vuxit upp. Man får med sig mycket från sina föräldrar men sedan så väljer man vad som är rätt för en själv.



Min pappa heter Peter och fyller 55 i vår. Han jobbar inom Saab med undervattensfarkoster och trivs som fisken i vattnet. (höhö) ;) Han är uppväxt här i Linköping precis som mamma och de två träffades när de var unga. En av många saker jag gillar med pappa är att han har barnasinnet kvar. Tror aldrig att han kommer bli en typisk "gubbe". Kan se honom som en av farbröderna i "pensionärsjävlar". :)

Om man även ska nämna hår så har jag nog ärvt lite av hans gener för det grå anlaget. Jo det är sant, har börjat hitta enstaka grå hårstrån redan och jag är 26!! Tack farsan... :)

Jag är lik pappa på många sätt. Han är oftast väldigt lugn och det är jag med, ibland iaf. :) Vi tänker lika om mycket men är samtidigt olika.

Jag tror som jag skrev tidigare att man tar med sig egenskaper från båda sina föräldrar och blandar ihop det med ens egen syn på saker och ting och sen blir det ett "jag" av det hela. :)

Mina föräldrar har gett mig en trygg uppväxt. Har alltid tyckt om att vara "hemma" på helgerna och så och kommer ihåg att jag kunde längta till fredagsmyset med extra god mat med mamma, pappa och lillbrorsan. De har alltid stöttat mig i det jag vill göra trots mammas rädsla för hästar. :)

Kommer ihåg en sak som jag ska föra vidare till mina barn. Det var när jag började komma upp i åldern där alkohol började användas och då sa mamma och pappa- "Åsa, hur onykter du än är, så behöver du aldrig vara rädd för att komma hem". Tror inte de förstår hur trygg den meningen fick mig att känna. 

Tyvärr skildes mina föräldrar när jag precis fyllt 18. Helt plötsligt insåg man att ens föräldrar har fel och brister precis som alla människor och det var en ganska jobbig erfarenhet. De hade ju alltid varit starka tillsammans. Det var en riktigt tuff tid för alla men med tiden så repar man sig, även från sånt. 

Jag älskar min mamma och pappa något så fruktansvärt mycket och jag är så glad över att jag har just dem. Vet att jag är lyckligt lottad och det är jag evigt tacksam för. :)

Tack.. ♥