I´m screaming at the top of my voice...


Hur fan orkar man?

Vännerna, skolan, familjen.
Mitt skyddsnät, min borg..

Ni är ovärdeliga.
Plötsligt inser jag hur lyckligt lottad jag är.

Och nångång i framtiden kommer jag att förstå syftet med det jag går igenom nu.

För varje storm som passerar, stärks rötterna..
Ligger nått i det.

---

För att citera Lasse -  "den vackraste stunden i livet var den när du kom.."
Så sant..
Är glad över tiden vi fick och jag har lärt mig massor på vägen.
Önskar bara att det aldrig skulle ta slut.. :'(

Du fattas mig...





Ha det gott, ta hand om varann..

Come up to meet you, tell you I'm sorry
You don't know how lovely you are

I had to find you
Tell you I need you
Tell you I've set you apart

Tell me your secrets
And ask me your questions
Oh, let's go back to the start

Running in circles
Coming up tails
Heads on the science apart

Nobody said it was easy
It's such a shame for us to part
Nobody said it was easy
No one ever said it would be this hard

Oh take me back to the start

I was just guessing
At numbers and figures
Pulling the puzzles apart

Questions of science
Science and progress
Do not speak as loud as my heart

Oh tell me you love me
Come back and haunt me
Oh and I rush to the start

Running in circles
Chasing our tails
Coming back as we are

Nobody said it was easy
Oh, it's such a shame for us to part
Nobody said it was easy
No one ever said it would be so hard

I’m going back to the start...

---

Vad är det man säger?
Bara att bryta ihop och komma igen? (bara o bara??)

Får satsa på det nu.

Orkar inte.

Tar helt enkelt en paus från denna blogg.

Vi hörs när vi råkas.