Totally worth it!

Shutter Island bör ses av alla! :)
Spännande rakt igenom och slutet knäcker en mer eller mindre.. Ska vara baserad på boken "Patient 67". Kan bli att läsa den framöver. :)

Satt dock bredvid en rätt störig brud som lyckades skratta på helt fel ställen.
När det liksom inte ens var kul eller menat som humor. Det kunde t ex vara åt de mentalsjuka och deras beteenden eller när en kvinna sa att hon högg ihjäl sin man med en yxa. Då garvades det.. Hmm....Ok..?
Visst jag har oxå sjuk humor men knip för f-n igen när det är en spännande film som visas på bio!
Hmpf... >:(

Kom nyligen hem från Danne, käkade där innan han for iväg på thaiträningen. I morgon är det min tur. Inte thai då (även om det ska testas) utan det blir kondition och styrka på gymmet. Skönt som attan men MÅSTE fixa min mp3 laddare. Hatar att inte ha MIN musik som peppar mig. Laddaren är somsagt borta och en ny måste inhandlas.

Sitter i soffan nu o kikar på en dokumentär på femman. Det handlar om en kille med Dushennes, en sjukdom som sakta gör att musklerna försvagas och den leder alltid till döden. De flesta blir inte äldre än 20 år. När jag gick på Ekholmsskolan så hade vi elever där med liknande sjukdomar. En av dem dog under tiden jag gick där och jag minns att vi samlade ihop pengar till en fond som stödjer forskning om sjukdomen.

Man får helt enkelt andra perspektiv på saker och ting när man ser andra människors livsöden. Jag kan rent ut sagt bli förbannad på mig själv ibland när jag klagar. Mina "problem" är ingenting jämfört med vad endel andra behöver gå igenom. Det är nästan så att man skäms...
Alla människor har problem, stora som små men tror det är nyttigt att ibland få en "reality check" och inse vad som är viktigt. Oftast så trillar man dit igen och beklagar sig över sin utväxt i håret, skavanker på kroppen eller att man inte har råd att åka till Thailand osv... Det är mänskligt det med, men stanna upp ibland och bara andas, känn in allt och var glad över att du är du och att du är frisk.

En väldigt sjuk människa sa en gång att han aldrig tyckt om regn men nu tyckte han att det var så otroligt vackert. Att regnsmatter mot fönsterutan var underbart..
Det är då man lever, då när man ser det fina i allt...
Stanna upp och känn, upplev.. Om bara för en sekund... Livet är mer än yta.
Tro mig, får påminna mig själv om det ofta, men jag försöker åtminstonde.

Ska återgå till dokumentären nu..

Ha en skön kväll och ta inte dig själv på för stort allvar.. Le lite.. ;)





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback