...Kan man nog kalla det.

Mår lite halvtaskigt förtillfället om jag ska vara ärlig.

Det värsta är att man faktiskt blir mörkrädd. Vill ju aldrig hamna i samma sitts igen, men hur fasen ska man kunna slänga rädslan åt pipan och bara köra på? Som man gjorde förr, innan allt.. :( Idag har jag inget svar på det utan tiden får väl ha sin gilla gång som det så fint heter.

Hur ska man våga hålla om nån, och verkligen våga känna att det känns bra, om man samma sekund är livrädd för det motsatta? Hur ska man våga ge av sig till någon annan? Och framförallt ta emot utan att tveka på att personen är ärlig med det den säger?

Det här är tankar som kommer inpå när jag är själv. Och det har jag varit några dagar nu.. Jag vet att inlägget är naket men det är ärligt och sant, precis det jag känner i denna sekund.

Visserligen är ju allt detta saker som säkert alla människor kan klura på. Kärlek är ju det underbaraste som finns men samtidigt kan det vara det allra värsta och eftersom det inte finns några garantier och man heller inte kan äga någon annan så får man nog bara acceptera läget och helt enkelt våga lite. Men hur lätt är det alla gånger?

På teven är det fotboll, Zlatans Barca leder med ett mål. Tycker han e cool, Zlatan. Och så är han lik min brorsa, iaf litegrann. Särskilt när han ler. :)

Ska nog kolla klart matchen nu, sen är det sängen bums.

Godnatt världen, och tack alla fina människor jag har i mitt liv.

Vart vore jag annars idag kan man undra?